Okategoriserade · Test Hundprylar

Klövjeväskor, Ruffware eller Hurtta??

Jag (Pernilla) har tänkt att dela med mig av mina erfarenheter av två olika klövjeväskor och berätta om mina erfarenheter kring dem. Vi är inte sponsrade av något av märkena för information. Jag har en klövjeväska av märket Hurtta Trail Pack och även Ruffware Palisade Pack. Bägge dessa klövjeväskor har löstagbara väskor vilket är något jag föredrar vår jag vandrar. Men mer om det lite senare.

Jag har använt Luna min yngsta pinscher på bilderna för att ni ska kunna få se hur den sitter. När det kommer till passform så kan jag bara utgå från mina hundar så det är inte vedertaget och gäller alla.

Nedan så ser ni Luna med Hurtta Trail Pack.

Fördelarna som jag gillar med denna klövje är att den är lätt att ta på och även lätt att ta av. Den sitter bra på hunden och är lätt att korrigera i banden om det behövs. Skälva väskorna är rymliga och de är formade då att tyngden hamnar på frambenen precis som de ska.

Nackdelarna som jag sett är att de nötts väldigt på undersidan av väskorna och det gör även att de lättare släpper in väta under ifrån. De är inte heller så täta när det kommer till regnande. Samt att de saknar regnskydd som verkligen är något de borde ta fram för att kunna använda väskan i alla väder och inte riskera allt innehållet blir blött.

Ca pris för denna är 699 kr.

Nedan så ser ni Luna med Ruffware Palisade Pack.

Fördelen med denna klövja är att den sitter lite bättre i fronten på mina hundar, den glappar inte som många andra selar gör generellt. Jag tycker även om att väskorna går att reglera på bredden beroende på mängden packning man har så kan man med hjälp av remmar på insidan göra väskan mindre bred vilket är skönare för hunden när den ska ta sig fram. Det finns 2 olika fack på väskorna och ett fack inne i väskan. När jag köpte denna få fick man med 2 st vattenblåsor á 1 liter var. Dessa kan man lägga i facket i väskorna och då bidra till lite kyla mot hunden. Dessa blåsor går att köpa flera av vilket jag gjort så jag även kan ha vatten i bägge mina väskor. Till Ruffware så finns det även regnskydd som man kan köpa till. Det är en investering som är guld värd.

En nackdel med Ruffware som jag inte gillar att den är ganska bred över ryggen så jag har sytt in den för att få upp väskorna lite mera upp mot ryggen så att de inte hamnar under magen då hon behöver kunna röra sig obehindrat med klövjeväskorna på sig.

Ca pris för denna är 1549 kr.

Så totalt då vad tycker jag. Bägge fyller funktionen att kunna packa ner saker och hunden får bära. Dock så gillar jag inte att få mina saker blöta och där får Hurtta minus samt att väskorna nötts ganska så snabbt och då måste man kanske snart behöva köpa nya väskor. Visst Hurtta är billigare och väldigt prisvärd lite beroende på vad man ska göra med klövjeväskan. Hur mycket ska man vandra? Vart ska man vandra? Vad är det för väder?

Jag har haft med mig bägge väskorna och Luna har fått gå med Ruffware då hon är nybörjare och jag kan göra väskorna mindre så hon lättare kan vänja sig med väskorna, balansen och hur man tar sig fram när man är lite bredare på stigen än vanligt. Viva som är mer rutinerad att gå med klövje och att bära, går med Hurtta klövjen. För mig är det viktigt att skapa de bästa förutsättningarna för att det ska bli en bra vandring för oss alla.

Det är viktigt att selen sitter bra och är reglerbar men det är lika viktigt att väskorna sitter bra på hunden med packning. Det är lite som när vi ska prova en ryggsäck, det säger inget om vi inte har tyngden i väskan för att veta om det är skön eller inte.

Är det lätt att ta av väskorna när man pausar? För mig är det jätte viktigt då jag vill att det ska gå lätt och smidigt att få pausa utan krångel. Ruffware har knäppen på sina väskor och Hurtta har som en knapp som ska in i ett spår för att sitta fast. Bägge selarna har ringar så det är lätt att ha hunden kopplad när man tar av klövjeväskorna. Det jag gillar med bägge dessa är att inte behöva heller ha halsband på hunden och behöva ta av både sele och väskor vid paus. Det är helt klart en fråga om min bekvämlighet men kanske även för att underlätta för hunden. De behöver ju få vila de med.

Johanna använder Ruffware till Jixxa och Aska som ni ser på bilden nedan. Jag tror att vi delar uppfattning om att man behöver prova sig fram och se vad som passar sin hund. Det är viktigare än namnet på klövjeväskan. Man är ju inte alltid så läcker när man är i skogen men det bjuder jag på. Mest för att visa hundarna med sina fina klövjeväskor. Dessa bilder är tagna på vår sista gemensamma vandring i Tiveden som vi kommer att skriva om ganska snart.

Hoppas vi bidragit till lite mera kunskap och matnyttigt att tänka på.

 

Okategoriserade

En stor sorg.

Flera av er har kanske nu nåtts av att Angeliqa Mejstedt inte längre finns med oss. Jag har känt Angeliqa i 4 år och jag träffade henne genom vandringsträningar i Västerås som hon ordnade med. Jag hade precis börjat en ny del i mitt liv och hon var så full av energi och peppande. Ingenting är omöjligt peppade hon mig med och som den sanna inspiratör hon var så kändes det inte omöjligt.

Hon var den jag såg upp till, inspirerades av och dyrkade i smyg på avstånd. Hon var även med när vi startade Hundäventyret och bidrog med tips, erfarenheter och saker att tänka på. Hon var aldrig den som inte ville dela med sig av sina egna erfarenheter och även så man inte skulle behöva uppfinna hjulet ännu en gång.

Angeliqa bad mig hålla en föreläsning åt henne på biblioteket i Västerås för 1 år sedan och jag var nyopererad i min höft och lite orolig om jag skulle orka/klara av att föreläsa men kanske mest om jag skulle kunna fylla hennes plats. Hon tvivlade inte en second på att jag skulle klara av det och hon hjälpte till med bilder och allt jag skulle kunna behöva hjälp med för att göra en bra föreläsning.

Hon var den som fanns där i ur och skur och svarade alltid på mina frågor och tankar. Hon tvekade aldrig att bjuda på sig själv och sin kunskap. För mig har hon betytt så otroligt mycket och hon har en stor plats i mitt hjärta. Jag kommer sakna hennes skratt, våra fika stunder och varje gång jag ser en tax så kommer jag le och tänka på dig. Du har betytt så otroligt mycket för mig och du har lämnat ett stort avtryck inom mig.

Jag har hittat dessa 2 rader på nätet och de säger så mycket om hur jag känner.

Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.

/Pernilla

 

Angelica var en stor inspiration och förebild för mig.

Jag lärde känna henne genom hennes poddar, bloggar och genom Pernilla men aldrig fått träffa henne personligen. Något jag såg fram emot att någon dag få göra…

Hon var en sån förebild för att ha kul i naturen och inte ta det så allvarligt utan njuta av stunden. Hon peppade och gav oss bra tips, råd och hejjarop om Hundäventyret vilket hon trodde på och fick oss att tro på det.

Hennes Hikefullness är ett ord och sinnesstämning jag kommer ha med mig i resten av mitt liv.

Det är ofattbart och så tragiskt att hon inte är med oss längre. Och mina tankar går till hennes familj och närmaste.

Hon fattas oss

/ Johanna

 

Vandringsbloggen_REI_©LouiseForslyckeGarbergs2018_print-13

Bilden är tagen av: Louise Forslycke Garbergs

Vill man skriva en rad, se annonsen eller anmäla sig till begravningen så kan man göra det via denna länk.
https://www.minnesrummet.se/front/case/572731#

Bruksleden · Okategoriserade

Helgen på Bruksleden

Helgen har vart toppen på många sätt och vis. Vi hade en härlig dag i skogen och vädret var på vår sida. Lagom med sol och lagom temperatur för att inte bli allt för kalla eller varma. Vi åt lunch i skogen och njöt av att bara vara i nuet. Det är ju spännande vad mycket man hinner att prata om och även inte prata alls.

Vi är väldigt bra på att hamna i ofas på så sätt att vi inte har våra dalar samtidigt vilket är en väldans tur. Det innebär att vi kan peppa varandra när den andra har det tungt. För så är det att man får sina svackor om det sen beror på trötthet, värk, värme eller för dåligt med mat varje gång jag vart ute på vandringar. Det är även viktigt att man vågar prata om att det är tungt för att man inte bara ska härda ut och bita ihop.

På sista etappen igår så hade jag det väldigt tungt och jag hade grymt ont i min höft och att sen bära extra i ryggsäcken med ved och vatten som jag avlastade Viva med gjorde det garanterat inte bättre. Men då var Moa taggad och grymt målmedveten och kämpade på och gick på riktigt bra vilket fick mig att orka vidare ett tag till och sen var vi ju framme vid stugan.

Vi stugan fixade vi eld och sedan lite mat. Framåt skymningen så fick vi sällskap av David, en man från Stockholm som ensamvandrade Västerås-Ramnäs. Han hade som oss planer på att sova i stugan och vi makade ihop våra prylar och vips så fick ju plats alla 3. Det är ju spännande att prata och utbyta erfarenheter med andra. När man har gått en hel dag och vart ute så är det inte så konstigt att man när klockan är 20.00 tycker att man kan sova. Men vi orkade nog vara uppe till typ kl 22 iallafall. 🙂

Vi hade bestämt att vi inte skulle gå vidare hem som idag utan att maken skulle hämta oss. Då Viva hade lite ont i sina tassar efter lite för mycket packning så ville jag inte utmana ödet genom att gå 1 mil till. Det är ju minst lika viktigt att bryta innan man har gått för långt eller att skadan blir för stor oavsett om det gäller oss själva eller djuren. Det viktiga var ju inte att gå en viss sträcka utan att få komma ut och njuta av naturen och fylla på med ny energi. Där är väl fördelen när man inte vandrar allt för långt bort från hemmet trots allt.

Så nu får vi väl se om detta var sista helgen för i år med övernattning i tält. Lite kallt börjar det ju bli på nätterna nu.

Här bjuder jag på lite bilder för er som inte ännu följer oss på Instagram eller Facebook.