Okategoriserade

En stor sorg.

Flera av er har kanske nu nåtts av att Angeliqa Mejstedt inte längre finns med oss. Jag har känt Angeliqa i 4 år och jag träffade henne genom vandringsträningar i Västerås som hon ordnade med. Jag hade precis börjat en ny del i mitt liv och hon var så full av energi och peppande. Ingenting är omöjligt peppade hon mig med och som den sanna inspiratör hon var så kändes det inte omöjligt.

Hon var den jag såg upp till, inspirerades av och dyrkade i smyg på avstånd. Hon var även med när vi startade Hundäventyret och bidrog med tips, erfarenheter och saker att tänka på. Hon var aldrig den som inte ville dela med sig av sina egna erfarenheter och även så man inte skulle behöva uppfinna hjulet ännu en gång.

Angeliqa bad mig hålla en föreläsning åt henne på biblioteket i Västerås för 1 år sedan och jag var nyopererad i min höft och lite orolig om jag skulle orka/klara av att föreläsa men kanske mest om jag skulle kunna fylla hennes plats. Hon tvivlade inte en second på att jag skulle klara av det och hon hjälpte till med bilder och allt jag skulle kunna behöva hjälp med för att göra en bra föreläsning.

Hon var den som fanns där i ur och skur och svarade alltid på mina frågor och tankar. Hon tvekade aldrig att bjuda på sig själv och sin kunskap. För mig har hon betytt så otroligt mycket och hon har en stor plats i mitt hjärta. Jag kommer sakna hennes skratt, våra fika stunder och varje gång jag ser en tax så kommer jag le och tänka på dig. Du har betytt så otroligt mycket för mig och du har lämnat ett stort avtryck inom mig.

Jag har hittat dessa 2 rader på nätet och de säger så mycket om hur jag känner.

Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.

/Pernilla

 

Angelica var en stor inspiration och förebild för mig.

Jag lärde känna henne genom hennes poddar, bloggar och genom Pernilla men aldrig fått träffa henne personligen. Något jag såg fram emot att någon dag få göra…

Hon var en sån förebild för att ha kul i naturen och inte ta det så allvarligt utan njuta av stunden. Hon peppade och gav oss bra tips, råd och hejjarop om Hundäventyret vilket hon trodde på och fick oss att tro på det.

Hennes Hikefullness är ett ord och sinnesstämning jag kommer ha med mig i resten av mitt liv.

Det är ofattbart och så tragiskt att hon inte är med oss längre. Och mina tankar går till hennes familj och närmaste.

Hon fattas oss

/ Johanna

 

Vandringsbloggen_REI_©LouiseForslyckeGarbergs2018_print-13

Bilden är tagen av: Louise Forslycke Garbergs

Vill man skriva en rad, se annonsen eller anmäla sig till begravningen så kan man göra det via denna länk.
https://www.minnesrummet.se/front/case/572731#

Okategoriserade

Att få vara representant för oss..

I tisdags så hade jag (Pernilla) blivit tillfrågad av Angeliqa Mejstedt på Vandringsbloggen om jag kunde tänka mig att hålla en föreläsning gällande Hikefulness. Självklart så tackade jag till uppdraget då jag hade ganska fria händer över att planera vad jag ville prata om. Föreläsningen hölls på Västerås Stadsbibliotek och arrangerades av STF (Svensk turist förening) och jag hade 84 personer som lyssnade på mig i 1 timme.

Det var så roligt att få möjligheten att prata av vad naturen gör med mig när jag är ute i skogen och vilken mer smak det ger att vara ute i skogen. Jag fick även chansen att prata om hur det är att vandra med hund och hur vi tränar upp våra hundar då det för oss är viktigt att de bär sin egen packning med allt vad det innebär. Det är ju inte ”bara” att ta ett koppel och gå. Jag pratade även om hur viktigt det är med återhämtningen/fikastunden. Inte viktigt bara för oss människor utan även för hundarna som behöver vila och fylla på med energi och vatten med vätskeersättning.

Många blev nyfikna på hur det är att vandra med hund och på vilket sätt märker vi på hundarna att de tycker det är roligt. Ja när de inte ens vaknar när man lägger en bulle framför nosen är ett mycket gott tecken på en nöjd hund.

Jag hoppas att flera kommer att låta sina hundar vara med och ”jobba” när de är ute och vandrar. Men kom ihåg att skynda långsamt vad det gäller träningen med väskor. Man får räkna med att det tar ett par månader innan de kan bästa allt för mycket.